Basutställning

Hyttan

Arbetet i hyttan

På Surte var det ett hårt sig vid hyttan. Varm i ansiktet och extremt kallt om ryggen på vintrarna. Många glasblåsare bäörjade arbete före 10år ålder. Det var en gedigen utbildning att lära sig blåsa glas. Man började som inbärare vilket var mer eller mindre springpojke åt dom ouppnåeliga glasblåsarna. När man hade rast så passade den unge eleven på att ”söla” som det hette, d.vs. man försökte fånga an glas vilket inte var helt enkelt för att sedan blåsa upp en bubbla som sedan skulle vidare in i en form för uppblåsning av flaskan. Begreppet söla säger väl en del om hur det gick till, speciellt i början.

Maskinerna tar över!

1926 blåste man den sista flaskan på Surte. Industrialismen gjorde sitt intåg och glasblåsarna blev maskinskötare, trots att dom i början mest skrattade åt den första maskinen som sattes upp på Surte, Den hette Hjärpe - ty Hjärpe hade han hetat den där icke utlärde glasblåsaren, som en gång kommit och tagit plats utan att kunna blåsa en enda riktigt fullgod butelj. Men det tog inte lång tid förrän glasblåsarnas sång byttes ut mot dånet av maskiner som spottade ut flaskor i långa rader. Det var nya tider på Surte!

Hur var det att vara glasblåsare!

På museet har vi kombinerat dom gamla originalverktygen och formarna med att bygga upp en riktig hytta så som den såg ut i slutet på 1800-talet. Skillnaden är att vi har rumstempererat hela året! Bara att lyfta ett gammalt glasblåsarrör och känna dess tyngd gör att man genast inser att det var ett krävande arbete. Det finns också en del av museet där du kan se hur maskinerna såg ut och se dom formar som än idag tillverkas på den enda delen av Surte som fortfarande är i gång - formverkstaden.

All Rights Reserved Surte Glasbruksmuseum 2018